Kyrkomötet Motion 2006:31 av Seth Henriksson och Febe Björklund
Kvinnohistoria – om diakonissors liv och verksamhet i Svenska kyrkan

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att ge stöd till forskning om diakonins kvinnohistoria och dess betydelse för det svenska samhället.

Motivering

Vårt land genomgick vid 1800-talets mitt stora förändringar på grund av den industriella utvecklingen. Det rådde stora klasskillnader och människor längtade efter att få göra sin röst hörd på det politiska och kulturella planet.

Svenska kyrkan uppfattades vid denna tid ”som en del av det svenska ämbets- och myndighetssamhället”. Konventikelplakatet utgjorde den totala makten över folket.

Nu når den tyska pietistiska väckelserörelsen vårt land. Flera av våra frikyrkor har sina rötter i denna rörelse. Denna väckelses teologi innebar att man som kristen hade ett personligt ansvar för sin nästa. Det kristna kärleksbudskapet skulle gestaltas i det egna livet genom att vara Jesu händer och fötter i vardagen.

Denna insikt kom nu väl till pass i det föränderliga svenska samhället. De stora folkomflyttningarna från landsbygden till städerna innebar att människor hade förhoppningar om att få ett bättre liv med arbete och bostad, men för många människor blev det en stor besvikelse. I denna miljö frodades alkoholism, prostitution och många dog i kolera. I Stockholm fanns vid denna tid omkring 700 föräldralösa barn.

Så händer något. 1849 startar 16 personer ur den lågkyrkliga och pietistiska rörelsen Sällskapet för grundande av en diakonissanstalt i Stockholm efter en modell från Tyskland. Stiftelsen skulle utbilda kvinnor i barmhärtighetens tjänst. Här lades grunden till vår svenska sjuksköterskeutbildning.

Snart satsade man också på utbildning av skollärarinnor. I en av stiftelsens första urkunder, som skickades ut till allmänheten, skriver man ”Diakoniinrättningarna, vilkas ursprung kan härledas till de allra äldsta kristnas tid, då Kristi kärlek hos hans bekännare var mest brinnande och verksam, hava i deras närvarande skick för huvudsakliga ändamål: uppfostran och sjukvård.”(Tro verksam i kärlek, Yngve Iverson)

En forskning på detta område av vår kvinnohistoria skulle kunna bidra med svar på ett antal frågor som t.ex.:

1. Hur hade vårt svenska samhälle och dess sjukvård varit om det inte år 1849 hade startats en sjuksköterskeutbildning?

2. Vad har det inneburit för Svenska kyrkan att ”vara Jesu händer och fötter i vardagen”?

3. Hur blev livet och framtiden för den unga kvinnan efter 4–5 års studier med stränga regler, bl.a. fick hon inte gifta sig.

4. Hur blev hon som person efter att ha fostrats till att ”tjäna i barmhärtighetens tjänst”?

Själva forskningsuppdraget skulle kunna formuleras som

- att dokumentera och analysera diakonissornas verksamhet och liv i ett mentalitetshistoriskt perspektiv.

- att dokumentera och analysera den kvinnohistoria som diakonissorna inom Svenska kyrkan stått för.

- att se diakonissrörelsen ur ett samhälleligt perspektiv som en katalysator för Svenska kyrkans sociala engagemang.

Uppsala och Mörrum den 20 juli 2006

Seth Henriksson Febe Björklund